Tog lång tid att somna igår. Var så tyst och så många tankar som snurrade i huvudet. Klockan halv två började jag titta igenom alla bilder jag tagit med telefonen dessa månader, och då släppte stenen i bröstet lite. Vilken fantastisk tid jag har haft här! Jag trodde aldrig det skulle bli så bra som det blev, och jag känner mig så tacksam för det.
Somnade nog inte förens efter två, och vid halv sju imorse vaknade jag till de ljuva tonerna av orkestern som övade nationalsången. Alltså jag dör. Jag älskar vår lägenhet som har utsikt över Arboretum. Men så fort det är något sorts event vid sportarenorna så hörs det otroligt väl hit, då det är precis på andra sidan Arboretum (Arboretum är parken som ligger precis utanför vår byggnad). Så sen var det totalt omöjligt att somna om. Kvart i tio åkte jag, Kyra och hennes pappa till Kimmie's för frukost. Det är deras favoritställe här nere, så det var så mysigt att få följa med dom. Hennes pappa är alldeles underbar. Så otroligt trevlig och genuint intresserad av det man pratar om. Hade så mysigt verkligen. Sen körde hon mig till nagelsalongen för att fixa en nagel som redan gått sönder. Otroligt jobbigt att behöva säga hejdå. Satt båda två och grät i bilen på väg dit och att sen krama varandra hejdå var riktigt tufft. Den här tjejen har blivit en så självklar del i min vardag. Varje dag har vi skrattat ihop och retats med varandra. Vi har grymt roligt ihop, och jag kunde inte vara mer tacksam att jag hamnade i just den här lägenheten i januari. Det trodde jag aldrig jag skulle säga de dagarna i början när allt bara var kaos. Men det kunde verkligen inte ha blivit bättre. Jag träffade vänner för livet i den här lägenheten och vi har haft det väldigt bra ihop. Ett år, sen kommer Kyra till Sverige och jag får visa henne allt man bör se! Jag längtar! Men tills dess finns Facetime och sms.
Den här bilden tog vi i torsdags på Disneyland. Love you girl!
Strosade sedan från nagelsalongen till target, där det blev ännu lite mer smink inhandlat. Varför inte liksom?
Ska börja följa Kyras livsfilosofi; när du har en dålig/jobbig dag, ta på lite mörkt läppstift och känn dig som Beyoncé. Kanske inte mörkt läppstift, men läppstift i alla fall. Det har varit Kyras motto när hon behövt skriva inlämningar. Funkar bättre än man tror faktiskt!
Sen har eftermiddagen tillbringats i sängen med Grey's. Jag försöker hålla mig instängd i mitt rum för att slippa påminnas att lägenheten är tom. Så fort jag går utanför mitt rum känns det så tomt. Men nu börjar jag vänja mig lite. Två nätter till, sen är det dags för hemfärd. Mötte upp Mille vid klockan sex för att gå och äta middag. Stackaren har varit sängliggandes idag med yrsel och illamående, så vår planerade tripp till Brea Mall fick ställas in. Men hon kände sig lite piggare framåt kvällen, så middag blev det i alla fall. På vägen hem gick jag och min pizzalåda runt campus för att insupa allt en sista gång. Gick runt med ett stort leende. Jag gjorde det. Jag klarade det. Jag är så stolt över mig själv så det inte är klokt! 123 dagar sen jag kom hit, och nu är jag i mål. Wow är det enda jag har att säga. Vilket äventyr! Det här kommer jag alltid att bära med mig, för det är det bästa jag gjort!
Vårt vackra bibliotek
Vackra Campus, jag kommer sakna dig. Men jag kommer tillbaka någon gång!
Nu blir det Grey's och förhoppningsvis är det lättare att sova ikväll, för de lär väl börja väsnas tidigt imorgon igen...
Kommentera